Ett pikant problem med de mekanismer Scocco och Anders Lindberg anför som stöd för positiva effekter av lågutbildad arbetskraft (alltså Foged-Peri effekten), är att de ligger så långt från det socialdemokratiska berättelsen om hur samhället (bör) fungera.
I ett land bo ett gäng av typen A. Då anländer B, vars produktivitet är hälften så stor. Vad händer?
Foged-Peri: Bra, tänker A-gänget. Då kan B-killarna göra lite av de enkla sysslor vi är för smarta för, så kan vi ägna oss åt produktivare grejer.
Detta är en Pareto-vinst: A blir rikare, B blir rikare (än i sina hemländer), och trots att BNP per capita minskar i Sverige går den upp globalt. Detta är den nyliberala drömmen om invandring: att effekten är typ densamma som att riva handelshinder mellan två länder, A och B.
Denna nyliberala dröm stoppas i Sverige av:
1. Progressiv beskattning, både genom inkomstskatt och de facto socialförsäkring (garantipension etc) och in-kind transfers (sjukvård ex)
2. Höga lägstalöner, som förhindrar "enkla jobb".
Dvs det som i folkmun kallas "socialdemokrati".
Foged-Peri mekanismerna kräver hög sysselsättning i den lågproduktiva sektorn. Vilket inte realiseras i Sverige pga nämnda institutioner. Därtill vilar de på en värdekonservativ syn på komplementaritet mellan A och B (A behöver en sekreterare).
Det kan förklara varför det är författarna bakom "nationalekonomi för vänstern" som högljutt invänder mot Scocco.
Här kan det läggas till att Scocco och Lars Fredrik Andersson försökt rädda resonemanget genom att säga att även arbetslöshet är ett jobb som efterfrågas någon (likt som Sarnecki menar att vissa brott måste utföras av någon). Dessa mekanismer betraktar jag som spekulativa.
2018,
Politics,
Sverige,
